Vi har nu, sen den 14e januari haft inte mindre än 4 omgångar med kräks i vårt hus. Jisses. Barnen har turats om med en veckas mellanrum, sen båda två på en gång och sen den minste igen. Karantän-läge för hela slanten ! Så tråkigt och synd om de stackars barnen som mått dåligt. 

Positivt med det hela är att min kräkfobi har mattats/trubbats av lite. Just nu är jag bara helt slut och liksom likgiltig. Vill bara att detta h-vete ska ta slut. Men jag vet ju att i längden kommer fobin bli värre eftersom det verkligen händer hela tiden, ett par dagar på fsk/skola och sen är det dags liksom. Känns som att jag aldrig kommer vilja släppa ut barnen igen !! Men min fobi och mitt sätt att hantera det hela när det väl är ett faktum har blivit bättre, så kan vi säga. Jag får inte panik på samma sätt och jag känner att jag kan vara en bättre mamma under tiden det pågår. Så det är framsteg iaf. Alltid nåt. 

Annars. Inte mkt. Vi har således vabbat arslet av oss även i jan-feb. Det räckte visst inte med oktober och november.... Pust. 

Tjohej ! Tjohej ! // H

Inget blev som vi tänkt. Kräksjuka i huset. Började i onsdags morse med Lilla E. Sen va det lugnt från onsdag eftermiddag tills inatt då när mannen fick en släng han oxå. Han har nu varit kräkfri i snart 5h och känner sig rätt ok så kanske har det redan vänt för honom. Hoppas. Jag och Mini har klarat oss än så länge. Men jag vågar inte tro att vi är säkra för det. Fy f**n. Håll tummarna för oss !! // H

Vissa dagar blir man bara så less. Vi hade bestämt träff med skoternissen i Ström kl 13 idag. Eftersom jag hade telefontiden med Herr Överläkare på Öron mellan kl 11-12 och jag givetvis vill ha lugn och ro medan jag pratar med honom bestämde vi oss för att åka hemifrån kl 9 så att vi skulle vara framme hos brorsan i god tid före 11.... MEN....kl 9 - precis när vi packat in ungar och däck & allt som hade med bilbytet att göra så ringer min telefon. Mannen och barnen fick vänta i bilen medan jag talar med läkaren. Ett skitsamtal btw, men det kan jag berätta om sen..... Slänger mig ut i bilen, helt knäckt eftersom det inte gick bra alls, skyndar upp på COOP för att köpa med lite fika och mat som vi ska käka hos brorsan. Övertalar mig själv i bilen på vägen till affären att strunta i läkaren och öronskiten ett tag - vi ska ju iväg och provköra skotern och kanske få iväg bilen !!! Pepp Pepp Pepp !!!

Handlar med två färdigpizzor och ett par risifrutti. Springer ut i bilen, ser på håll att mannen ser trött ut. När jag sätter mig visar han sin telefon och det SMS han precis fått. Snubben har fått magsjuka och kan inte komma som avtalat. Nähä. Tur i oturen ändå att läkaren fördröjde oss ett bra tag, annars hade vi ju varit halvvägs när SMS:et kom. Så nu vet vi inte när vi kan träffas och kolla på grejorna, idag var den perfekta dagen. Brorsan var ledig och skulle bistå med tittning, provkörning osv.... Pappa skulle åka till stan i eftermiddag så vi skulle kunna åka med honom hem igen (om vår bil blev bortbytt liksom) och så skulle pappa även ta släpvagn så att vi kunde få med oss skotern hem. Alla bitar var på plats rent praktiskt. SKIT !!  Nu får vi se då hur/när/om det blir nåt byte osv.... Tråkigt. Jag som dessutom har bacillskräck kan inte tänka mig att träffa killen på minst en vecka....smittoskräck - javisst !

Men till samtalet då. Läkaren var otrevlig, nonchalant och sa rent ut att han inte riktigt förstod vad det här telefontiden skulle syfta till.... Bra inledning. Not. Jag förklarade att jag såklart var glad åt att röntgen inte visade nåt och att det känns bra att de kommer hålla min hörselnedsättning under uppsikt. Men vad kan vi göra åt min nuvarande och som det känns - ohållbara - situation ? Han snackade på om det ena och det tredje, men inget kändes på allvar och som om det skulle kunna hjälpa mig. Han var tänkt att lämna mig åt mitt öde men jag fick iaf till ett återbesök då min käke / bett ska kollas närmare. Kanske kan det sitta lite där i. Det var enda vägen in.....hade jag inte tjatat åt mig den så hade det nog bara blivit väntan på hörselkontroll om ett halvår. Jag känner mig ledsen, uppgiven och återigen sjukt trött. De här senaste dagarna när vi varit hemma tillsammans har ägnats åt läsning i sovrummet för min del. Jag orkar inte så mkt annat. Måste ta rejäla vilor i tystnad emellanåt för att inte vara så ljudkänslig och irriterad.

Jaja...den här sista föräldralediga dagen började inte bra. Men kanske att den blir bättre framåt kvällen ? Min pappa kommer i morgon istället och gratulerar ettåringen i efterskott. Det blir kul ! Kanske att brorsan skulle hänga på oxå.

En riktigt bra sak kom jag på nu. Mini E sov från 19 igår kväll....HELT UTAN UPPVAK under kvällen och inte förrän kl 02.30 gnölade han lite. Han fick då komma över till vår säng och somnde lätt om. Vi sov till 7.30 allihopa !!Helt fantastiskt skönt. Att få hela kvällen tillsammans som vuxna kändes jättekonstigt. Men inte fel !! Mkt Mkt lyxigt. Antar att vaccineringen var anledning till det.....men man kan ju alltid hoppas att det håller i sig en kväll till....minst... :)

Nu ska jag ta och stöka undan i köket. Synd att jag inte tänkte till om den här kvällen tidigare idag när allt ändrades, hade varit perfekt att lura hit några vänner på ett glas vin och surr....Hmmm.... // H

...känner inga gränser just nu. Först blev jag så glad igår, röntgenbeskedet var bra och jag har inga konstigheter när det gäller hjärna & blodkärl. Pulserandet är alltså tinnitus som beror på ensidig (än så länge) otoskleros. Ringde Öronmottagningen idag för att komma vidare, jag känner ju att jag behöver hjälp med det här och som det har låtit innan så fanns det ju alternativ för att behandla och iaf underlätta en del. Men idag när jag ringde så fick jag beskedet att alla ev. åtgärder ligger MINST 6 månader framåt i tiden - en kallelse till ny hörselkontroll kommer snart och den kommer äga rum till våren då. Ang. tinnitusen så "får jag se till att ha de lugnt omkring mig, få mkt vila, slappna av, och ta den tid för mig själv som jag behöver." ÄR DET ETT JÄVLA SKÄMT !? Som jag har gråtit sen jag la på luren. Det känns verkligen som att jag kommer lyckas med det framöver när jag ska börja jobba heltid i ett högpresterande team och brottas med vardag all övrig tid....Eller inte då. Det kommer att kännas lättare med tiden, men just nu känns det mesta gå i svart.

Att jag skriver "högpresterande team" är för att jag ju varit i Åre med jobbet och verksamhetsutvecklingsplanerat i 2 dagar och efter de dagarna och under konsultens piska ska vi nu inleda ett arbete som kommer kosta krafter !! Det kommer säkert bli jättebra, men shit vad det krävs mkt jobb - och för mig som kommer in med värsta praktikantkänslan blir det bli en riktig utmaning. Det verkar jätteroligt och framförallt väldigt lärorikt att köra ett sånt här race, helt klart ! Men det som oroar mig är att jag knappt pallade med de här 2 dagarna. Och då var vi ändå på Holiday Club, bara vi 10 på min avdelning, vi hade fin konferenslokal, många små korta breaks för att piggna till, jättegod mat och ingen vardagsfeeling alls. Hotellrummen var fina och för mig var det ofantligt lyxigt att få rå mig själv, sova och slappna av när vi hade avslutat första dagens jobb. Men att lyssna koncentrerat, tänka och diskutera är så svårt när det enda man hör är ett frasigt pulserande ljud. Jag blev så trött. Vansinnigt trött.

Fick iaf till en telefontid med läkaren som kollat på mina röntgenbilder, men inte förrän i januari. 3 dagar innan jag börjar jobba. Jippi. Ska undersöka möjligheterna att använda jobbets sjukvårdsförsäkring och kanske få hjälp den vägen.

Nu ska jag ta tag i det hem som stått still ett par dagar. Blir nog en tröst-kaffe oxå. Fan Fan Fan. // H

Odjuret. Vilken hemsk & gripande film. Pedofil/Barnamördare som till slut blir skjuten av pappan till ett av barnen han fört bort. Bakfram rättvisa. Så fel men ändå, som förälder..... Åh, vad det knyter sig i magen att se sånt här. Måtte sånt där aldrig behöva hända små fina barn nånsin igen !! Det sorgliga är ju att det händer varje dag.....blir så ledsen när jag tänker på't....  //H

Så jäkla typiskt. Tvättmaskinen la av när jag var inne på andra omgången. Får inte ur sig vattnet. Igen. Så nu ligger barnens alla kläder blöta och inte helt färdigtvättade däri. Fuck. Förhoppningvis kan man få bort stoppet (mitt gamla VISA-kort lär det ju vara) bakifrån på nåt vis.... Mannen hade en plan lät det som.

Dessutom är min fina diskmedelspump som jag fick i födelsedagspresent inte i ordning heller. Den första jag fick blev missfärgad, måste ha varit fel på glaseringen.... Så den fick jag utbytt och allt var frid & fröjd. Jag har använt den flitigt. Och nu så har alltså själva pumpen lagt av.... Suck !!

Börja funka igen bara !! Snälla....

Inte min dag idag. Verkligen inte. :( Det kändes rätt ok i morse, det var/är vitt och fint och ljuset lyfte förmiddan - får tänka på det nu när det inte känns så lättsamt längre. Bara att fixa middag, käka, skicka mannen på innebandy och sen krypa till kojs. Bra plan - bättre dag imorrn får man hoppas på !! // H

Vi åkte ut till farmor & farfar igår, mannen har jagat idag. Tanken var väl att vi skulle stanna på fiskmiddag, båda svägerskorna anslöt på eftermiddan... Men jag orkade inte. Vänstra sidan är bara så jobbig, ögat är hängigt & jag vill bara blunda med det. Örat susar & så lite skallebang på det. När barnen började stoja rann bägaren över & tårarna kom. Vi bestämde oss för att åka hem. Nu lagar mannen mat, varma mackor med svampstuvning. Jag ligger under filten & väntar på att bli serverad. Ikväll ska vi kolla på lite film & äta godis - jag & min superhjälteman ! // H

...för detta illamående. Det gör mig galen. Under helgen har det gått rätt bra, jag har lyckats ignorera både det och öronsuset till stor del. Tvingade undan det för att verkligen kunna njuta av min helg med tjejerna. Men nu idag har det kommit och gått hela tiden och nu på kvällen är det åt h*lvete. Så jäkla äckligt att må sunkigt hela tiden. Som tur var somnade barnen snällt strax före 20.00 så att natta dem båda själv gick bra, mannen är ju på innebandyträning. Nu blir det snart soffhäng. Ska bara packa skötväskan så den är klar i morgon bitti om jag får för mig att dra in på stan. Ska köpa en tavelram till den andra bilden jag shoppade igår. Även den en påminnelse till min käre man att jag älskar honom till månen & tillbaka.

Tänkte koka en kopp thé innan jag dråsar ner i soffan. Ha en fin kväll !! // H