Nu är han här - Ebbe !!

Spöket visade sig vara en alldeles underbar liten pojke och gissa om vi är lyckliga !?

Fortsättning på mitt förra inlägg....

Kliver upp och ringer förlossningen kl 06.00 på onsdagens morgon. De vill att vi kommer in till kl 07.00 för en koll. Svärmor som sovit över och börjar jobba kl 07.00 i Brunflo tar med sig Lilla E och åker för att träffa farfar och lämna grabben med honom för dagen. Vi duschar upp oss och fikar, packar med lite grejor OM vi blir kvar. Inga värkar som är nåt än så länge - jag tjatar hela tiden om att jag egentligen inte vill åka och att vi kommer få åka hem igen. Jag vill vara hemma längre och invänta mer värkar - det känns bara som lite värre mensvärk och jag är övertygad om att det inte gått nåt framåt alls sen sist.

Åker iaf in och blir mötta av en jättegullig BM som tar med oss in på intagningsrummet (igen). Hon kopplar kurva och den visar värkar som är både rätt svaga och oregelbundna. Men nu är vi iaf helt och hållet fixerade. Alltid nåt tänker jag. Läkaren kommer in efter en lång stund och kollar vattenmängden med ultraljud. Lite vatten - och det läcker friskt när han kollar hur öppen jag är. 1 ynka centimeter. Jag sa att jag hade det på känn.....det här blir ju ingenting....*suck* Men då säger han att eftersom jag läckt vatten några dagar, har iaf liite värkar och desssutom börjar ha lite vatten kvar....så kan jag få bli igångsatt om jag vill - annars kan vi avvakta mer värkar. Jag säger direkt att jag vill bli igångsatt, väntan tar kål på mig ! Läkaren säger OK, och att det är ett bra val med tanke på infektionsrisk osv.... Yiiihooo !

Kl 09.30 kopplas jag på droppet och strax därefter kommer värkarna lite tätare och blir lite kraftigare. Det ökar på och jag svassar runt hängandes på mitt gåbord. Vi skojar och skrattar - jämför med förra gången och konstaterar att det känns konstigt att köra hela rejset på sjukhuset. Från 1 cm liksom..... Men kul och spännande ! Den snälla barnmorskan som tog emot oss när vi kom in tittar till oss med jämna mellanrum och hon säger att hon hoppas att jag hinner få ut Spöket på hennes pass men att det kan bli tajt om tid..... Vid 11.45-tiden börjar det kännas rejält, vi har då dubblat droppdosen. (vid 10.30 var jag bara öppen 2 cm så när jag fick frågan om jag ville prova att dra på mer var svaret självklart ! ) Värkarna kommer med knappt 2 minuters mellanrum och håller i sig i nästan 1 minut varje gång. Blir erbjuden lustgasen, men vill inte riktigt ta den ännu. Får lägga mig och ta ännu en kurva - allt ser bra ut och Spöket mår bra i magen. Läkaren kommer in vid 12.15 och kollar läget, vi konstaterar att droppdosen är bra och att nu är det bara att hänga i. Han går på lunch och BM säger att hon ska kolla hur öppen jag är vid 12.30 Nån gång vid 12.25 börjar jag få konstigt ont långt ner/fram på magen - det känns som den ska spricka ! Värkarna blir riktigt vassa och jag säger till mannen att när BM kommer tillbaka för att undersöka mig vill jag att hon tar fram lustgasen - behöver slappna av. Hon kommer in strax efter 12.30 och undersöker mig - öppen 4 cm.  Vid det laget har jag nästan råkat i panik, det gör SÅ ont helt plötsligt. Jag får lustgasen men hinner inte ta den - värkarna anfaller helt utan förvarning och jag är för sen med gasen varje gång. Gaaah ! Jag försöker förklara att jag kände samma smärta långt ner/fram på magen när Lilla E föddes men att det inte var förrän det var dags att krysta - känns jobbigt att den j*vla smärtan kommer redan med 6 cm kvar !!

Då kommer den - känslan av att behöva göra nr 2. NU !! Det gör mig ännu mer förvirrad - inte redan nu liksom. Kommer ju bli pinsamt om jag gör på mig långt innan jag ens ska krysta...hjälp.... Men då det liksom bara blir mer och mer och jag inte kan låta bli att ta i går det upp ett ljus för oss alla ! SPÖKET KOMMER NU !! Hon kollar snabbt - fullt öppen och bäbis på väg ut !! Nu är klockan 12.45 och BM ropar åt mannen att larma - det är bråttom !! Vi tittar på varann och skakar på huvet - vad händer !? Jag blir lite rädd, mest för att jag var så inställd på att de sista 6 cm skulle ta uppemot 2 timmar att avverka och inte 15 minuter !!! Ingen kommer på larmet, så hon hojtar att M ska larma igen. Han gör det och hon har fullt upp med att bygga om änden på sängen....Ingen kommer, då slänger hon sig på larmknappen och trycker en tredje gång. Efter vad som känns som en evighet kommer 2 sköterskor och nu går det fort. Hon ger dem snabba order om vad de ska göra - det hälls upp vatten och tas på förkläden och allt möjligt huller om buller. Själv har jag fullt upp med att hantera galna krystimpulser och att förstå vad som händer. Äntligen är de liksom på plats och jag får ta i, och efter bara några krafttag kommer han. 12.55 är han ute men de springer iväg med honom direkt. Navelsträngen 2 varv runt halsen och slö, men han piggnar till direkt och jag hör från rummet bredvid att han skriker nästan på en gång. Efter ett par minuter kommer de tillbaka med honom och jag får äntligen hålla min störtbråttompojke Ebbe. KÄRLEK !

Så på 25 minuter gick vi från att tro att jag var öppen 4 cm (att jag nu skulle upp och gå för att få upp farten på det hela......) till att ha en pojke hos oss ! Snabba ryck, mkt smärtsamt men nu i efterhand bara häftigt. Störtförlossning kan man säga. Tårarna som kom sen var blandade - både lite skrämselhicka över förloppet men mest bara lycka över att allt gick så bra. Vår BM Lena var suverän och sköterskorna som anslöt på slutet var jättebra - vi skrattade allihopa sen tillsammans och kunde bara konstatera att WOW !! Läkaren kom tillbaka från sin lunch och var helt brydd - vad hände !?   Den droppdos jag hade var inte så hög, trots dubblingen, så man kan nu konstatera att jag måste ha varit nära att komma igång själv när jag behövde så lite för att det skulle gå så fort.

Vi blev kvar 3 nätter på BB eftersom även denna pojke (som sin bror) hade lite lågt blodsocker. Ingen fara men det känns skönt att de kollar lite extra på't. Det var så skönt att komma hem igår så jag kan inte tro't. Första natten hemma gick jättebra, han sov snällt och åt vid 02.00 samt vid 07.00 - helt otroligt skönt att få sova så länge åt gången !! Vi matar lite extra med ersättning efter amningen för att säkerställa att han får i sig tillräckligt. Om vägningen i morgon går bra och blodsockret är stabilt tror jag inte att det kommer behövas tillmatning så länge till, men det får vi se.

Under dagen idag har vi bara myst. Jag har varit inne och donat lite med allt möjligt, tvättat och städat lite medan MiniMini sovit och de andra boysen var ute på skidtur. Känner mig oförskämt pigg och osliten, kroppen har återhämtat sig mkt fortare än förra gången och mitt enda problem just nu är min enorma överproduktion av mjölk. Var tvungen att låna hem en pump för att tömma lite igår, den lille hinner inte med att äta ur så det är väldigt ont, hårt, knöligt och varmt. Lite svårt att röra armarna oxå, det är liksom 10 ggr värre än sist då jag minns att de första dagarna innan man kommit i fas på matfronten hade lite ont och så vidare. Men nu, herregud !! Mjölkfabrik - ja det kan jag nog starta en !? Hoppas att MiniMini och matfabriken synkar sig snart.   Det är ju konstigt, jag har mat för en hel bataljon redan men får ändå tillmata , men det beror ju på att den lille lätt somnar ifrån bröstet och man inte vet helt säkert att han äter maximalt från mig. Men det kommer ju att gå till sig, han är ju bara drygt 4 dygn gammal ännu.

Så...ungefär så gick det till när vår familj fick sin nya medlem. Seg väntan och sen buller & bång !

Snabba fakta om den lille...

* Anders EBBE Olsson (Anders efter min farfar och EBBE bara för att vi gillar det, Olsson efter mig)

* Född 120104 kl 12.55  (v 38+0)

* 3240 gram (60 gram tyngre än storebror) 

* 49 cm lång (1 cm kortare än brorsan)

* Mörkhårig och med stora fötter redan. (som sin bror och sin far)

* Älskad från första stund.

Nu ska jag ta och gosa ner mig lite, blir väl matdags om en stund igen.

Ha det gott alla vänner ! Här har vi det helt fantastiskt bra !   // Lycklig mamma till 2.  

 

Sandra

9 januari 2012 10:07

Grattis grattis!! Det gick fort du:) han var lika tung och lång som Nils :)

 

Marie

9 januari 2012 13:03

Tusen grattiskramar till er, vilken resa. Jag sitter här och gråter, har tydligen fortfarande problem med dessa hormoner. Blir så lycklig när jag läser om din förlossning. Skönt att att gick bra, njut i massor nu. När ni har vilat upp er kommer jag gärna och hälsar på. <3

http://www.eliaz2008.blogspot.com

 

Jennie P

9 januari 2012 17:55

Välkommen lilla Ebbe till världen <3 <3 <3 Längtar tills vi ses! & starkt jobbat Hanna, det där gjorde du bra!!! :-) VARMA KRAMAR från oss i Brunflo ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jaha...   Det har gått ett år sedan jag bloggade sist. Mkt har hänt. Min utbildning är inne på sista terminen, stora grabben går i 3an, den lille gör sista förskoleåret innan han också går upp och blir skolbarn. Mannen jobbar och tränar, jagar äl...

        Och VAB. Den lille har sån hemsk hosta på nätter och förmiddagar så det blir inte mkt sovet och det tar lång tid för honom att komma igång med dagen. Imorgon hoppas jag att vi kan ta oss iväg för det är aningens frustrerande att gå he...

          Termin 2 är igång och förutom ett par pluggveckor hemma har jag hunnit avverka 2 veckor på min praktikplats. Är på psykiatrin och jag lär mig massor. Rätt så slitigt men ändå roligt. En trevlig arbetsplats och det finns massor att...

  ...Fru Berg ! Otroligt lycklig dessutom !   Bröllopet blev verkligen bra. Vädret, gästerna, lokalen, maten, underhållningen. ALLT stämde och blev helt otroligt bra. Vi kunde verkligen inte önska oss mer. Alla vänner som ställde upp och hjälpt...