Om mindre än en timme är det julhelg för oss. Mannen är ledig imorgon - så nu väntar 5 lediga dagar tillsammans. Ska bli så skönt.

Dagen har vi bara tagit oss igenom. Jag har varit ledsen och trött. Har ringt och avstyrt nyårsfirandet som vi blivit medbjudna på. Tanken var att vi (typ idag) skulle boka en stuga i Bydalen som vi reserverat tillsammans med vännerna C&M och en syster/svägerska till dem. Men jag fick ringa och boka av - jag orkar inte ! Kändes jättejobbigt att liksom fucka upp hela grejen såhär sent, men hela grejen har varit "sent ute" och det skulle dessutom bli ganska dyrt.... Så när jag verkligen känner mig sunkig och inte alls sugen på att träffa folk överhuvudtaget tror jag ändå att det är bättre att backa ur. Blir ju bara kakka om man åker fast man inte orkar eller vill. Tråkigt.

När mannen kommer hem hoppas jag att han kommer med gott humör och lite energi. Men det är nog inte så troligt. Han åkte på jobbet utan sina glasögon imorse, så risken är stor att han har kräk-ont i huvet och inte alls mår nåt bra. Trist, tur att det blir bättre ganska snabbt när han får på sig brillorna.

Nu kanske man ska se över middagsplanerna.....*suck* // H

...känner inga gränser just nu. Först blev jag så glad igår, röntgenbeskedet var bra och jag har inga konstigheter när det gäller hjärna & blodkärl. Pulserandet är alltså tinnitus som beror på ensidig (än så länge) otoskleros. Ringde Öronmottagningen idag för att komma vidare, jag känner ju att jag behöver hjälp med det här och som det har låtit innan så fanns det ju alternativ för att behandla och iaf underlätta en del. Men idag när jag ringde så fick jag beskedet att alla ev. åtgärder ligger MINST 6 månader framåt i tiden - en kallelse till ny hörselkontroll kommer snart och den kommer äga rum till våren då. Ang. tinnitusen så "får jag se till att ha de lugnt omkring mig, få mkt vila, slappna av, och ta den tid för mig själv som jag behöver." ÄR DET ETT JÄVLA SKÄMT !? Som jag har gråtit sen jag la på luren. Det känns verkligen som att jag kommer lyckas med det framöver när jag ska börja jobba heltid i ett högpresterande team och brottas med vardag all övrig tid....Eller inte då. Det kommer att kännas lättare med tiden, men just nu känns det mesta gå i svart.

Att jag skriver "högpresterande team" är för att jag ju varit i Åre med jobbet och verksamhetsutvecklingsplanerat i 2 dagar och efter de dagarna och under konsultens piska ska vi nu inleda ett arbete som kommer kosta krafter !! Det kommer säkert bli jättebra, men shit vad det krävs mkt jobb - och för mig som kommer in med värsta praktikantkänslan blir det bli en riktig utmaning. Det verkar jätteroligt och framförallt väldigt lärorikt att köra ett sånt här race, helt klart ! Men det som oroar mig är att jag knappt pallade med de här 2 dagarna. Och då var vi ändå på Holiday Club, bara vi 10 på min avdelning, vi hade fin konferenslokal, många små korta breaks för att piggna till, jättegod mat och ingen vardagsfeeling alls. Hotellrummen var fina och för mig var det ofantligt lyxigt att få rå mig själv, sova och slappna av när vi hade avslutat första dagens jobb. Men att lyssna koncentrerat, tänka och diskutera är så svårt när det enda man hör är ett frasigt pulserande ljud. Jag blev så trött. Vansinnigt trött.

Fick iaf till en telefontid med läkaren som kollat på mina röntgenbilder, men inte förrän i januari. 3 dagar innan jag börjar jobba. Jippi. Ska undersöka möjligheterna att använda jobbets sjukvårdsförsäkring och kanske få hjälp den vägen.

Nu ska jag ta tag i det hem som stått still ett par dagar. Blir nog en tröst-kaffe oxå. Fan Fan Fan. // H