Jaha, det var den påskfriden det. M kräktes i morse. Jag blir så himla trött och ledsen ! Vi åkte ju till Strömsund i går, med tanke på att Lilla E då varit symptomfri i nästan 3 dygn och vi andra klarat oss så antog vi att det var lugnt. Var till och med ner till syrran en sväng (ångrar det nu) och lämnade lite grejor, fikade och surrade en stund. Åkte hem (till mamma alltså) och la den lille, kikade på TV en stund , ställde i ordning kläder och matsäck inför idag. Sov jättegott alla 3 hela natten. Vaknade i morse och trodde att allt var frid och fröjd. Men icke ! Under tiden Lilla E satt på pottan blev M helt plötsligt varse om motsatsen. Han mådde inget illa innan och nästan inget efter, det bara kom. Nu mår han bra, har ätit frukost och piggnat till rejält. Det är så konstigt det här !

Just nu är grabbarna ute och testar skotern vi ska låna i helgen. De skulle ta en liten sväng. Jag har stökat i hop efter fikat och ska klä mig och gå ut jag med om en stund. Kanske ta en av hundarna och gå en promenad. Just nu vill jag bara snabbspola framåt i tiden, tills vi slipper den här skiten som härjar med oss och som inte följer några "regler" alls. Omtag och väldig fördröjning på smittan. Inte så lätt att handskas med ! Hade ju planer på att åka till pappa oxå, men det tror jag att vi hoppar över ! Vill egentligen bara åka hem....men det går ju bra att vara här oxå, vi har ju huset för oss själva och gott om utrymme och möjlighet att vara utomhus. Hoppar iaf över grillningen med syrran & co idag. Känns som att vi ska hålla oss i karantän tills vi vet omfattningen av denna omgång. Men frågan är ju, hur länge ska man behöva avvakta ?? I vanliga fall visar det ju sig inom ett dygn eller två, men nu är det ju inte som vanligt...uppenbarligen....   

Bara en massa svammel om sjuka och tråkigheter. Men sån't är livet just nu. // H